JAG SÄGER UPP MIG!

Ja, jag sa faktiskt det till chefen förra veckan! 

Jag håller gärna avstånd från skylfönstrena på jobbet.  För där är allting tätt tätt packat, över, under, bredvid och på varandra. Så stod jag där en dag och hade nästan övervunnit min rädsla när jag skulle upp på stegen och hänga upp en julstjärna. 1..2..3.. Upp och BOM! Fan stegen flyttade på sig och kom emot en stor ställning intill som nu är påväg emot mig OCH EN HÖG LÅDOR MED MYCKET ÖMTÅLIGA LAMPOR I !!!!!!!! I desperat behov av minst tio armar till blir jag nästan stående och tittar på när allting faller mot mig och gör ett ynkligt försök att stopp några lådor.. DÅ kommer mina skyddsänglar, två tanter varav hon utan rullator får tag i den fallande hyllan innan den når resten av skyltfönstret och min dag är till 15% räddad.. En i personalen kommer snart fram och hjälper mig sätta fast ställningen. Hennes blick strålar besvikenhet och hon säger knappt ett ord, hon som alltid brukar skoja och stoja. Jag var körd.

Ont i magen, uppsägningstankar snurrar, hela jag skakar och jag vill inget hellre än att springa hem och gråta. Tar med alla lådor ut på lagret och kollar, snälla snälla var hela!! 2 st var sönder och under den närmsta tiden höll jag mig borta från övrig personal så gott jag kunde, jag skämdes så fruktansvärt och var nu skyldig butiken inte mindre än 3000 kronor om jag minns rätt. Jo, det var ju fina designlampor det här.. SÅKLART!

Jag lyckades iaf jobba vidare resten av dagen utan att riva något mer och efter diskutioner kom vi fram till att shit happens. Klart jag inte behöver betala! Men jag insisterade att klart jag ska det. Men nej! PUH!

Dagen var slut och vi samlades i köket, nu kändes det lite bättre. Ingen var ju arg på mig, och sånt där händer ju faktiskt. Då säger hon som hade en så besviken blick förut att.. 
-Jaha, då blir det ingen lön för dig då Emilia..
-Eeh, nee..
-3 lampor, det blir lite pengar det.. Hon är seriös.
-VA TRE?!
-Ja vi hittade 2 till som var trasiga..
-Jaha..fast då blir det 4 trasiga lampor?

Och där sprack det, den jäveln jävlades bara med mig för att hon visste hur jäkla livrädd jag blev på grund av det där!
JÄÄÄVLAR vad elak, JAG SÄGER UPP MIG! Sa jag och gick hem.. ;)
Sen var det ju faktiskt så att det inte var mitt fel. Där hade jag gått och välsignat mina små änglar till tanter när det i själva verket hade varit Rullatortanten som hade gått emot ställningen och startat hela MINDAGÄRFÖRSTÖRDOCHNUBLIRJAGSPARKAD-DAG.. Enligt henne, och när jag utredde saken så ja! min stege var sisådär en halvmeter från den där ställningen som började svaja och dessutom så var vänninnan till Rullatortanten extremt rädd att hon skulle gå emot saker under hela deras visit, fick jag höra.

Så idag kom chefen och bad min hänga upp lite lampor. Och hon vet mycket väl att jag skyr skyltfönstret mer än någonsin om inte mindre just de lampor som gick sönder. Tentakler. Men..vågar du hänga upp dem här tentaklerna säger hon med glimten i ögat och jag svarar lite osäkert, hehe eeh mm, jag-kan-ge-det-ett-försök..


DAGENS ORD
Antalet människor som stirrar på dig är direkt proportionellt mot klumpigheten i ditt uppförande.









Kommentarer
Postat av: carina

Åhh, min vän! Så ledsamt....men du kan ju inte rå för det! Bra chef du har, som vågar låta dej försöka igen! Bra Emilia, att DU vågar försöka igen! Vi vädurar ger ju inte upp så lätt, eller hur!!! Kram på Dej! Vi ses den 21 Dec och den 24 dec! Ska bli så kuuul! Carina

2008-12-05 @ 16:08:31
URL: http://mymoment.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0