Arbetslös
Tänk när man gick i skolan vad bra man hade det då! Man visste exakt vad man skulle göra, precis vilka tider man skulle passa och vilka mornar man kunde försova sig på, även om det gällde varje morgon för min del... ;) Men det var åtminstone en rutin. Så nu när studentflaket är lämnat och rösten har återhämtat sig inser jag hur livet bara verkar rusa iväg och kvar sitter jag i samma gamla jävla mysiga håla och väntar på att jobben ska ringa upp mig.. vilket jag har märkt att det inte kommer hända.
Det finns fyra saker som får mig att avstå en jobbansökan.
- Jag är lat.
- Jag lurar mig själv att jag har för mycket att göra att jag inte hinner skriva. Men i själva verket är det kompisarna som består av den där delen, och det är ju fint ijuförsig men..
- Jag är kräsen, vägrar nästan att ta ett extrajobb utan vill gå på heltid direkt, och jobbet ska vara BRA!
- Jag sitter hellre och bloggar än skriver Personliga brev, tydligen...
Dagens ord
Men men, livet börjar nu, precis som man säger alla andra dagar ;)
En gång åt jag en hel Big Mac & Co! MEN...
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3298011.ab
Don, 53, har ätit 23 000 Big Mac, han har de till och med i frysen!
Frågan är ju om han har fel på smaklökarna eller om hans tvångsmässiga beteende säger att han kommer dö av svält om han inte får i sig sitt dagliga fett?
Något annat man kan undra över är varför de valt att sätta in en bild på honom i början av sin karriär som Big Mac-missbrukare, är det för att Mc Donalds inte ska bli stämda för att man blir fet av deras mat kanske?
Vi klurar på det.. ;)
Och hon lyckades igen..
Jag lärde mig en läxa strax innan sommaren..
Det var en ganska kylig natt, satt på bussen hem från krogen, min mobil var död och jag letar desperat efter husnyckeln.. men utan vidare goda resultat.
Den natten fick jag spendera i en otroligt obekväm liten lastbil på gården som ovanligt nog var öppen, och jag minns varje jävla sekund, till och med varje sekund jag drömde om varma filtar och täcken ( de korta stunder jag somnade ) men vaknade ganska snabbt och insåg att jag låg ihopkurad under en skitig arbetsjacka och frös arslet av mig.
Efter den natten bestämde jag mig helt enkelt för att aldrig mer glömma nyckeln och jag måste säga att trots mitt verkligt röriga jag så har jag lyckats hålla det löftet. Fram till i söndags vill säga..
Jag satt i bilen hem runt 5-tiden på morgonen och inser mitt misstag, men hånskrattar åt missödet, för den här gången har jag en varm skön bil jag kan sova i. HAH!
Trodde jag iaf..
Jag kommer hem, parkerar bilen, går och känner på dörren ut ifall någon skulle vara vaken, eftersom lamporna var tända.. men nej, lyset var tänt men ingen var hemma...
Så jag vänder på klacken för att sova i en varm go bil, vrider om nyckeln i bil-låset och upptäcker att den vägrar låsa upp sig!
Där står jag nu, ensam och trött och säger för mig själv att det händer inte!
Lyckligtvis har vi just byggt en friggebod på gården som var öppen, resten kan ni nog gissa..
Kan tänka mig att det såg ganska roligt ut när min far klev in där på morgonen och såg mig ligga ihopkurad så mycket det bara gick på det kalla trägolvet, tröjkragen uppdragen över ansiktet och med handväskan som huvudkudde...
Behöver jag ens säga att jag enkelt kunde låsa upp bilen nu när jag väl kom in i huset?
NICE!
Dagens ord
Jag citerar Walter Gropuis - "proffs är människor som alltid gör om samma misstag"
Antar att jag är proffs på sova utomhus om nätterna.
visst vettu
Testing testing!
Jo de funkar...
