KUFUS

Jag fick i vanlig ordning börja med att byta mina kläder mot några äckliga paltor som 300 000 andra haft på sig, för att inte tala om trosorna i size XXXXXXXXXXXXL. Efter att fösöka hålla tillbaka illamåendet över detta tråkiga byte blev nästa utmaning att få i mig 3 st värktabletter, vilket jag hatar. De låg som en tjock klump i halsgropen i flera timmar efteråt. 

Nu sitter jag här och tänker tillbaka på detta underbara minne från operationsbordet. 

Där låg jag och skämtade med läkarna och anade inte vad jag hade att vänta, och det hade antagligen inte de heller..

 Sprutor eller smärta har ju aldrig vart mitt problem så där låg jag och avverkade några gäspar medan de sprutade in spruta efter spruta i knät. 

- Känns det här?

-Njaa, det sticker lite

-Okej, känns det nu?

-Ja nu gör det rätt ont, va gör ni?

Jag får en bekymrad min av läkaren som får gå och hämta nästa bedövningsspruta.

-Du kommer ju inte bli riktigt bedövad eftersom det är lokalbedövning, du kommer känna att vi gör något men du ska ju inte  känna vad.

-Okej, men oj..Nu skar ni upp knät va?

-Ehmm jaaa..

Jaja lite känns det ju, men skitsamma, tänkte jag och kände steg för steg hur de öppnade upp knät, stack ner fingrarna och försökte hitta mälan medan jag diggade till radion.

-Nu har vi hittat mälan.

Perfekt tänkte jag och diggade vidare som om ingenting hade hänt.

DONK DONK!

Men va FAAA-AN! SATAN VA ONT!

 Tänk dig att någon går in i knät och du känner varenda liten grej som händer, du är lite avdomnad, men inte riktigt tillsräckligt, det är ganska okej. Men tänk er sen att de fifflar ner något verktyg och försöker nästan slå/bända ut någonting ur benet. Man kan likna det vid en en stor seg spik i golvet som man måste dra och "hacka" loss med mycket kraft med hammaren. Fast i det här fallet kändes det som en stor jävla kofot. 

Nu låg jag inte längre och diggade musiken utan vred mig istället av smärta och bet ihop så gott jag kunde tills jag slutligen var tvungen att erkänna hur outhärdligt ont det gjorde, när de såg mina sammanbitna miner. Var enda "slag" gav en oerhörd smärta i knäskålen och korsbandet, som om dem flyttade på sig 5 cm varje gång. De var den "äckligaste" känslan jag vart med om, nästan så jag svimmade, och hade jag velat så hade jag nog spytt utan större problem. Men istället fick jag ett smärtfullt sammanbrott och skrattade lite lätt varje gång det gjorde SKITONT! 

-Oj, det kanske är bäst att söva dig, vi måste vara lite humana med..

JA TACK!!

-Du ser lite blek ut.. Du tuppar väl inte av?

-Är det inte det som är meningen, säger jag och menar på narkosen som jag snart ska få, medan jag skrattar och bara vill att allt ska vara över. Vid det här laget tror jag nästan att jag ska dö, antingen av chock och smärta eller att jag aldrig ska vakna upp från narkosen..

-Hehe nu börjar det snurra lite här..

En stund senare väcks jag och  frågar dirket hur länge jag har vart sövd, och får svaret 5 minuter.

-Ööh va..Det känns som jag har legat och drömt jättelänge.. 

Jag var ganska groggy och jag vet att jag hävde ur mig flera konstiga saker som jag inte minns men som jag kom på mig själv under tiden. Så visade de mig mälan mitt i allt snurr, och jag var förvånad över att den var så stor.. HAHA, den här ska ja visa för Marcus, var nästa tanke. Han som var rädd för den redan när den satt inuti knät. ;)

DAGENS ORD

Måste faktiskt hylla all duktig sjukhuspersonal som flitigt jobbar under jul. God Jul!

Snart är det jul och julklapparna är som vanligt kvar i de där affärerna man redan har tittat i tusen gånger. Julstrumpan hänger inte längre på sängkanten och det julpynt vi hittills lyckats åstadkomma är en julstjärna och en adventsljusstake. Och den rutiga kokboken då såklart.. den ser ju lite julig ut.

Här kommer några tips inför julen.

Det var en gång en tant på fyra hjul. Vid en första anblick kunde man tro att det vara en trevlig liten dam som rullade i den lilla lampaffären under juletid. Ett butiksbiträde vid namn Emilia skyndar fram till disken och frågar snällt vad hon kan stå till tjänst med.

-Jag har lånat de här skärmarna..och nu ska jag lämna tillbaka dem. mummel..mummel..

-Ursäkta vad var det sista du sa? frågar biträdet för att inte missförstå sin kund.

Tanten utbrister i eld och lågor och skriker istället ut sina ord.

- VAD JAG SA???!! JO JAG SA...och hela visan dras om en gång till.

OK! Hon skulle alltså lämna tillbaka sina skärmar, resten av mumlet var oviktigt.

-Så vill jag ha tillbaka påsen också.

-Självklart.

Emilia lägger ur skärmarna och är just påväg att lämna över påsen när den odrägliga lilla gulliga tanten inte ler vänligt, och säger..

-Du får ju ta ut den där blå saken också, den ska jag ju inte ha fattar du väl!

Lyckligtvis kunde den snälla lilla Emilia behärska sig och tog vänligt ut den blå plastbiten ur påsen och gick nu runt disken för att överlämna påsen.. MEN tro inte att det dög.

-DET ÄR JU HÅL I PÅSEN SER DU VÄL, DEN VILL JAG VÄL INTE HA FATTAR DU VÄL, JAG KAN JU INTE HA HÅL I PÅSEN!

"SKIT PÅ DIG TANTJÄVEL! VILL DU RULLA HEM MED PUNKA OCH FASTTEJPAD FÖRGASARE ELLER?!"

Jodå klart som fan att den fortfarande lika behärskade Emilia hade sett hålet i påsen, men nu var det ju också så att denna kund var väldigt bestämd på att det var just DEN påsen hon ville ha. Så då skulle hon få det också.

Men nu fick hon hon alltså springa tillbaka, flicksnärtan, och hämta en ny påse bakom disken, och tur var väl det för väl bakom disken kunde hon släppa ut sina hånskratt mot denna patetiska fyrhjuling.

Inte nog med det, nu skulle hon titta på en julstjärna också. Och stackars lilla tanten... hade de ställt en stege ivägen bara för att jävlas med just henne? Ja är det någon de är synd om , då är det banne mig en arg permomobiltant i sina sämsta är, så är det bara!

DAGENS ORD

Kunden har alltid rätt... tror dem

Jag håller gärna avstånd från skylfönstrena på jobbet.  För där är allting tätt tätt packat, över, under, bredvid och på varandra. Så stod jag där en dag och hade nästan övervunnit min rädsla när jag skulle upp på stegen och hänga upp en julstjärna. 1..2..3.. Upp och BOM! Fan stegen flyttade på sig och kom emot en stor ställning intill som nu är påväg emot mig OCH EN HÖG LÅDOR MED MYCKET ÖMTÅLIGA LAMPOR I !!!!!!!! I desperat behov av minst tio armar till blir jag nästan stående och tittar på när allting faller mot mig och gör ett ynkligt försök att stopp några lådor.. DÅ kommer mina skyddsänglar, två tanter varav hon utan rullator får tag i den fallande hyllan innan den når resten av skyltfönstret och min dag är till 15% räddad.. En i personalen kommer snart fram och hjälper mig sätta fast ställningen. Hennes blick strålar besvikenhet och hon säger knappt ett ord, hon som alltid brukar skoja och stoja. Jag var körd.

Ont i magen, uppsägningstankar snurrar, hela jag skakar och jag vill inget hellre än att springa hem och gråta. Tar med alla lådor ut på lagret och kollar, snälla snälla var hela!! 2 st var sönder och under den närmsta tiden höll jag mig borta från övrig personal så gott jag kunde, jag skämdes så fruktansvärt och var nu skyldig butiken inte mindre än 3000 kronor om jag minns rätt. Jo, det var ju fina designlampor det här.. SÅKLART!

Jag lyckades iaf jobba vidare resten av dagen utan att riva något mer och efter diskutioner kom vi fram till att shit happens. Klart jag inte behöver betala! Men jag insisterade att klart jag ska det. Men nej! PUH!

Dagen var slut och vi samlades i köket, nu kändes det lite bättre. Ingen var ju arg på mig, och sånt där händer ju faktiskt. Då säger hon som hade en så besviken blick förut att.. 

-Jaha, då blir det ingen lön för dig då Emilia..

-Eeh, nee..

-3 lampor, det blir lite pengar det.. Hon är seriös.

-VA TRE?!

-Ja vi hittade 2 till som var trasiga..

-Jaha..fast då blir det 4 trasiga lampor?

Och där sprack det, den jäveln jävlades bara med mig för att hon visste hur jäkla livrädd jag blev på grund av det där!

JÄÄÄVLAR vad elak, JAG SÄGER UPP MIG! Sa jag och gick hem.. ;)

Sen var det ju faktiskt så att det inte var mitt fel. Där hade jag gått och välsignat mina små änglar till tanter när det i själva verket hade varit Rullatortanten som hade gått emot ställningen och startat hela MINDAGÄRFÖRSTÖRDOCHNUBLIRJAGSPARKAD-DAG.. Enligt henne, och när jag utredde saken så ja! min stege var sisådär en halvmeter från den där ställningen som började svaja och dessutom så var vänninnan till Rullatortanten extremt rädd att hon skulle gå emot saker under hela deras visit, fick jag höra.

Så idag kom chefen och bad min hänga upp lite lampor. Och hon vet mycket väl att jag skyr skyltfönstret mer än någonsin om inte mindre just de lampor som gick sönder. Tentakler. Men..vågar du hänga upp dem här tentaklerna säger hon med glimten i ögat och jag svarar lite osäkert, hehe eeh mm, jag-kan-ge-det-ett-försök..

DAGENS ORD