KUFUS

Som sagt jobbar jag extra i en affär och tycker det är jättekul att serva kunder fast jag egentligen inte kan ett jota. Men så en dag när jag står bakom disken ser jag en välbekant figur kliva in genom dörren. Mycket riktigt, där var han, Fröken Åke tillsammans med sin fru... Jag och Isabel som starkt misstänkt att han var transa, sen Fröken Åke-incidenten.. eller var hon en man kanske? ;) Med ett skrik i tankarna flyr jag fältet och in på lagret, fixar och dolar, servar ANDRA kunder, jag gör vad som helt bara jag slipper träffa den där idioten. Men tillslut står jag där ändå bakom disken och håller (för ett okänt öra) en väääääldigt trevlig konversation.  

- Ja ni var ju en hemsk klass i ettan, förstod mig aldrig riktigt på det där.

Jag nickar och håller med, ler och gör mitt bästa för att inte förlora jobbet.

- Jaa, det var en riktigt stökig klass, svarar jag tillslut.

- Och Du och Isabel..

Ehh va, tänker jag..

-Ni var ju.. Aaa

Just den kommentaren kan ha berott på att vi under alla hans utbrott när han på fullaste allvar stod och skällde ut klassen, så satt jag och Isabel och kunde inte hålla oss för skratt på grund av hur patetisk han var. Eller alla de gånger han petade i näsan, och då menar jag GRÄVDE i näsan och sen sprätte iväg kråkorna som om de vore flyttfåglar. När han var klar med det plockade han gärna upp någons miniräknare och fingrade lite, som om det vore det fräschaste i världen! Men de gångerna kastade vi nog oss över miniräknaren, penna och papper INNAN Fröken han dit. 

-Hur gick det med matten? fortsätter han.

-Nja jag hoppade av matte C , men det andra klarade jag.

Och nog för att matte inte är min starka sida, men det var ju inte därför jag beslöt mig för att hoppa av, utan av helt andra anledningar, och då kläcker det puckot..

- Ja vi pratade ju mycket om dig.

WHAAAT?! skriker jag i huvudet men svarar med ett , hehe jasså, och hoppas på ett gensvar, men det kommer aldrig.

Tillslut säger Fröken att det här jobbet passar mig nog bra. Tro nu inte att han sa det av artighetsskäl eller att han på något sät önskade mig lycka till i framtiden, helvete heller! Han menade att det här passar sig Emilia, ett affärsjobb, för det är ju sånt amatörer håller på med, sånna utan framtid.

Efter en rad, underförstådda pikar, som fören främmande människa lät som ett jättetrevligt samtal, säger vi hejdå. Och allt jag kan tänka på är, vad ropade vi på studenten, vad ropade vi på studenten, vad ropade vi på studenten.. Det var ungefär i dem i banorna mina tankar gick under hela samtalet, och fortsatte så under hela dagen.

Men jag hoppas att vi sa något jävligt, för den där Fröken, han skiter jag FULLSTÄNDIGT i !

Dagens ord