KUFUS

Jag lärde mig en läxa strax innan sommaren.. 

Det var en ganska kylig natt, satt på bussen hem från krogen, min mobil var död och jag letar desperat efter husnyckeln..  men utan vidare goda resultat. 

Den natten fick jag spendera i en otroligt obekväm liten lastbil på gården som ovanligt nog var öppen, och jag minns varje jävla sekund, till och med varje sekund jag drömde om varma filtar och täcken ( de korta stunder jag somnade ) men vaknade ganska snabbt och insåg att jag låg ihopkurad under en skitig arbetsjacka och frös arslet av mig.

Efter den natten bestämde jag mig helt enkelt för att aldrig mer glömma nyckeln och jag måste säga att trots mitt verkligt röriga jag så har jag lyckats hålla det löftet. Fram till i söndags vill säga.. 

Jag satt i bilen hem runt 5-tiden på morgonen och inser mitt misstag, men hånskrattar åt missödet, för den här gången har jag en varm skön bil jag kan sova i. HAH! 

Trodde jag iaf..

Jag kommer hem, parkerar bilen, går och känner på dörren ut ifall någon skulle vara vaken, eftersom lamporna var tända.. men nej, lyset var tänt men ingen var hemma...

Så jag vänder på klacken för att sova i en varm go bil, vrider om nyckeln i bil-låset och upptäcker att den vägrar låsa upp sig! 

Där står jag nu, ensam och trött och säger för mig själv att det händer inte! 

Lyckligtvis har vi just byggt en friggebod på gården som var öppen, resten kan ni nog gissa.. 

Kan tänka mig att det såg ganska roligt ut när min far klev in där på morgonen och såg mig ligga ihopkurad så mycket det bara gick på det kalla trägolvet, tröjkragen uppdragen över ansiktet och med handväskan som huvudkudde...

Behöver jag ens säga att jag enkelt kunde låsa upp bilen nu när jag väl kom in i huset?

NICE!

Dagens ord

Jag citerar Walter Gropuis - "proffs är människor som alltid gör om samma misstag" 

Antar att jag är proffs på sova utomhus om nätterna.